Det tog inte lång tid innan jazzen stal mitt hjärta. Ofrånkomligen dök frågan så småningom upp – vad är jazz? Jag bestämde mig för att undersöka dess rötter för att få bättre förståelse för dansen jag praktiserade. Jag upptäckte ett afroamerikanskt ursprung, en process av whitewashing (vilket innebär att vita människor tagit stilen och tjänat pengar på den, istället för att låta skaparna få ära och pengar från det) och ett till synes oändligt virrvarr av stilar som alla tagit avstamp i den afroamerikanska stillen jazz. För mig som en vit person, långt ifrån jazzens födelseland, som jobbar med en från början afroamerikansk dansstil är det verkligen viktigt att var medveten om hur jag jobbar. För mig innebär det att både konstnärligt och pedagogiskt öka förståelsen för stilens historia både politiskt och stilistiskt.

Insikten om att jag behövde lära mig mer tog mig till Senegal för att dansa den traditionella dansstilen sabar tillsammans med danskompaniet SeneAfrika. Vidare till jazzens Mecka, New Orleans – platsen där jazzdansen och jazzmusiken utvecklats i samklang. Där bekantade jag mig med pardansen Lindy Hop och dess soloversion autentisk jazz. Livebanden löste av varandra på barerna med swingmusik och det var lika mycket atmosfären som dansen som gjorde ett djupt intryck på mig. I New York hamnade jag mitt i den tävlingsinriktade och sceninriktade jazzen. Här var dansklasserna fulla av dansare i tighta kläder som alla pushade sig själva till det yttersta. Blod, svett och tårar, precis som i musikalen Fame. Jag tränade för många olika lärare, främst i stilar som Theatrical Jazz och jazzformen som ofta bara benämns som Jazz, vilket är den form av jazz som växte fram efter att den autentiska jazzen influerades av balett och västerländska dansstilar.

Redan ganska tidigt under mitt liv som student och dansarbetare gick jag in i väggen, brände ut mig. Det är något som jag har behövt leva med sedan – att orka göra det jag brinner för utan att falla in i tomheten igen. Jag har därför ett speciellt hjärta för de i samhället som lider av utmattning, smärta, ångest eller depression. Genom dansen, rehab, mindfulness, basal kroppskännedom och tekniker

som tex Kleinteknik har jag utforskat hur dans och rörelse kan hjälpa vår kropp att orka med, även när vi mår som sämst. 2021 höll jag min första kurs i Stresshantering och dans, med hopp om att kunna dela med mig av tekniker som jag inte hade tillgång till när jag brände ut mig många år tidigare. Det visade sig vara uppskattat både som förebyggande arbete och för

personer som under kursen hade det tufft. Med fler och fler rapporter om hur vi i Sverige mår sämre och sämre fysiskt och psykiskt har detta blivit ett fält där jag hoppas kunna utvecklas för att på ett lustfyllt sätt kunna nå ut till barn, unga och vuxna med verktyg som aktiverar det stressreglerande nervsystemet. Det är en livskunskap som vi inte har råd att leva utan!

Just här passar det bra att berätta lite om en mening som jag ständigt bär med mig i mitt arbete:

Make space for the space to happen.

Gör alltså plats åt det oförutsedda. Låt rummet omkring dig påverka dig, att hända. Låt utrymmena i din kropp och din tanke få ta plats och kanske kan det öppna upp för en djupare upplevelse av nuet. Kanske har du en annan interpretation av meningen?