Jazz är en dynamisk dansform med afroamerikanska rötter, vilken i möte med andra influenser och stilar har utvecklats till en myriad av olika uttryck inom genren. Nedan försöker jag specificera de tre huvudsakliga uttrycken jag använder mig av i mitt arbete.

Autentisk jazz

En afroamerikansk socialdansform som tätt sammanvävd med jazzmusiken växte fram i början av 1900-talet. Den dansades på klubbar, barer och varhelst det spelades jazz. Autentisk jazz är soloformen av pardansen lindy hop. Stilen karaktäriseras av låg tyngdpunkt, bounce, polyrytmik, att den dansas till den speciella jazzmusiken swing, steg som kommer från/imiterar det man såg omkring sig och improvisatoriska element. Det är en lekfull och explosiv stil som kan beskrivas med “the essense of the cool”. 

Showjazz

Här klumpar jag ihop alla möjliga jazzstilar under termen showjazz. Det är helt enkelt jazz som dansas för att underhålla. Den växte fram i mötet mellan autentisk jazz och västerländska stilar som balett och modern dans, därför kan vi se mycket baletteknik och estetik i dess uttryck. Showjazzen är publikfriande och lättsmält, men är för den delen inte lättdansad. Här möts kickar, snurrar, hopp och poser i ett tempo som ska likväl underhålla som hålla publiken på helspänn – vad kommer härnäst? Ofta är ansiktsuttrycket en viktig del av känslouttrycket i dansen. Vi drar på växeln och uttrycker stora känslor. Musiken varierar men kontentan av jazz behålls: rytmiska variationer, narrativ och en stark koppling till musiken. 

Concert jazz/modern jazz

Concert jazz är en term som används i engelsktalande länder och som det inte finns något svensk likvärdigt ord för. Jag tycker att det finns många likheter med modern jazz, så här kan vi använda det ordet. Concert jazz utvecklades som ett svar på dansindustrins kommersiella syn på jazz. Med concert jazz skapades dansföreställningar där skaparna önskade ge mer djup åt jazzen, som en konstform och inte endast underhållning. Däri ligger likheten med modern jazz som även den fokuserar mer på konstnärligt utforskande av olika jazzkomponenter, dansas till mer alternativa musikstycken eller dansas i tystnad. Dansen står för sig själv och i relation till musiken – lite mer så som den autentiska jazzen fungerar – som ett instrument. Här lägger vi det glättiga leendet åt sidan och fokuserar på rörelsen. Narrativet faller ofta bort till fördel för undersökande av rörelsekvalitéer, former och energi.

Viktiga element i min jazzdans

Jag jobbar mycket med musikalitet och rytm – oavsett om vi har musik till dansen eller inte. Jag är uppvuxen i en musikfamilj och har alltid “hört” dansen samtidigt som jag ser den. Det har gjort att jag naturligt också börjat lägga till röst till mitt dansande. Jag både sjunger och dansar samtidigt, samt använder rösten för att ljuda i mina koreografier och dansarbete. Att använda sin röst ger dansarna tillgång till delar av sin kropp (diafragma, bäckenbotten, magmuskulatur) som de annars gärna “håller”, men som behöver få arbeta dynamiskt.

En av grundpelarna för jazzdans är socialdans – att dansa tillsammans – vilket är ett viktigt element i mina dansklasser. Det kommer alltid att finnas något tillfälle när vi vänder fokus från oss själva och istället ser oss om för att möta våra meddansares blickar och energi. Det är övningar som ger en känsla av sammanhang i gruppen och som skapar en annan energi än vad tragglandet av steg skapar. Det är en arena för att dela med sig av sin dans med varandra och ett sätt att implementera det övat på i ett säkert forum.

Till sist använder jag medvetet med något som kallas somatiska praktiker. Kort kan vi kalla det för att sätta upplevelsen i centrum. I dans innebär det att jag pratar kring och uppmärksammar hur tekniken känns och upplevs för att vi ska jobba korrekt, inte hur formen ser ut. Det handlar inte bara om teknik utan också om ett perspektiv för dansaren att verkligen gå in i dansen som en upplevelse istället för en prestation.